Egna reflektioner Ida Lång

Det var helt nytt för mig med Storyline, alltid spännande att lära sig nya arbetssätt. Storyline som sådant tror jag egentligen skulle vara bra, just i och med att barnen skall vara med och ”äga” arbetet, och att pedagogerna snarare skall vägleda än styra dem i processen (storyline.se). Pedagogerna skapar (rikt-)linjer för barnen att hålla sig inom. Det har fött idéer till ett framtida arbete med Storyline. En blogg känns dock som ett lite avigt sätt att redovisa på, då man kanske skulle vilja se processen från början till slutet snarare än från slutet till början. Jag har aldrig bloggat tidigare, så det har varit bra för mig att lära mig. Det känns som ett bra arbetssätt för dokumentation på förskolan i framtiden.

Hittills har jag dock inte helt och hållet fastnat för Storyline som arbetssätt. Kanske beror det på hur vi skulle göra det jämfört med hur det ”egentligen” skall göras. Jag kände att vi fick lägga ner väldigt mycket tid på ett planeringsschema där vi skulle gissa allt i förväg hur barnen skulle tycka och tänka, när det hade varit bättre att få göra en uppgift i taget och sedan få diskutera och fundera på hur nästa steg skulle bli. Då tror jag att det hade varit lättare att få till ett mer rättvist arbete. Då vi skulle agera barn och samtidigt gissa i förväg hur de skulle resonera – utan att få testa varje steg – tyckte jag försvårade processen. Vi hade mycket vi ville få med i vår Storyline, vilket gjorde att vi fick flera stora händelser/storylinepunkter. Om man gjorde arbetet ”på riktigt” så skulle detta ta tid, om man vill gå in lite mer på djupet på varje – kanske ett års arbete, kanske ännu mer. Vi funderade ut många olika följdaktiviteter vi skulle kunna ha på varje punkt, som barnen potentiellt skulle kunna komma på, vilket gjorde arbetet bredare. Några av barnen blev väldigt fundersamma över mättnadspillrena som nämndes i ett av breven, vilket gjorde att vi som pedagoger kunde ta upp frågan om mat, vart den kommer ifrån och dyl. Detta ledde till att barnen ville gå till en affär och se vart maten kommer ifrån från första början. Men då studiebesöken skulle lämnas till slutet valde vi att inte utveckla den punkten (och många fler) i vårt arbete.  Arbetet skulle kunna tagit så många olika vändningar, men vi valde att göra det ganska skapande och kreativt, vilket jag tror att en barngrupp som gillar att pyssla skulle kunna uppskattat. Skolverket (2016) menar att det är vårt ansvar som förskollärare att se till att barnen upplever lärandet som både roligt och meningsfullt.

Jag tänkte mig som så att barnen kanske hade olika förslag på vad som skulle göras, och för att få med så många som möjligt så valde vi att göra dem i tur och ordning. Det är viktigt att vi ”tillämpar ett demokratiskt arbetssätt ” (s.8, Skolverket, 2016) på förskolan.

Det kändes lite kort och stressigt att göra det under så kort tid, och även utan barn. Det är svårt att planera ett års arbete på bara typ tre veckor, och då kunna göra det i detalj och ur barnens perspektiv.  Vi i gruppen diskuterade och tyckte att det nog hade varit lättare att genomföra under en VFU-period exempelvis. Då hade barnen faktiskt kunnat få vara delaktiga och vi hade antingen kunnat jobba väldigt intensivt och ytligt med det på vår tid på förskolan, eller smygstartat ett projekt som de hade kunnat arbeta vidare på.

Vi har haft väldigt roligt när vi har arbetat med vårt projekt. Mycket givande diskussioner och rum för ”fritt” skapande, då det inte finns något rätt o fel på hur sakerna ska se ut. Kul med praktiska grupparbeten, snarare än bara teoretiska.

Källor:

www.storyline.se

Lpfö98, reviderad 2016.