Egna reflektioner Ida Lång

Det var helt nytt för mig med Storyline, alltid spännande att lära sig nya arbetssätt. Storyline som sådant tror jag egentligen skulle vara bra, just i och med att barnen skall vara med och ”äga” arbetet, och att pedagogerna snarare skall vägleda än styra dem i processen (storyline.se). Pedagogerna skapar (rikt-)linjer för barnen att hålla sig inom. Det har fött idéer till ett framtida arbete med Storyline. En blogg känns dock som ett lite avigt sätt att redovisa på, då man kanske skulle vilja se processen från början till slutet snarare än från slutet till början. Jag har aldrig bloggat tidigare, så det har varit bra för mig att lära mig. Det känns som ett bra arbetssätt för dokumentation på förskolan i framtiden.

Hittills har jag dock inte helt och hållet fastnat för Storyline som arbetssätt. Kanske beror det på hur vi skulle göra det jämfört med hur det ”egentligen” skall göras. Jag kände att vi fick lägga ner väldigt mycket tid på ett planeringsschema där vi skulle gissa allt i förväg hur barnen skulle tycka och tänka, när det hade varit bättre att få göra en uppgift i taget och sedan få diskutera och fundera på hur nästa steg skulle bli. Då tror jag att det hade varit lättare att få till ett mer rättvist arbete. Då vi skulle agera barn och samtidigt gissa i förväg hur de skulle resonera – utan att få testa varje steg – tyckte jag försvårade processen. Vi hade mycket vi ville få med i vår Storyline, vilket gjorde att vi fick flera stora händelser/storylinepunkter. Om man gjorde arbetet ”på riktigt” så skulle detta ta tid, om man vill gå in lite mer på djupet på varje – kanske ett års arbete, kanske ännu mer. Vi funderade ut många olika följdaktiviteter vi skulle kunna ha på varje punkt, som barnen potentiellt skulle kunna komma på, vilket gjorde arbetet bredare. Några av barnen blev väldigt fundersamma över mättnadspillrena som nämndes i ett av breven, vilket gjorde att vi som pedagoger kunde ta upp frågan om mat, vart den kommer ifrån och dyl. Detta ledde till att barnen ville gå till en affär och se vart maten kommer ifrån från första början. Men då studiebesöken skulle lämnas till slutet valde vi att inte utveckla den punkten (och många fler) i vårt arbete.  Arbetet skulle kunna tagit så många olika vändningar, men vi valde att göra det ganska skapande och kreativt, vilket jag tror att en barngrupp som gillar att pyssla skulle kunna uppskattat. Skolverket (2016) menar att det är vårt ansvar som förskollärare att se till att barnen upplever lärandet som både roligt och meningsfullt.

Jag tänkte mig som så att barnen kanske hade olika förslag på vad som skulle göras, och för att få med så många som möjligt så valde vi att göra dem i tur och ordning. Det är viktigt att vi ”tillämpar ett demokratiskt arbetssätt ” (s.8, Skolverket, 2016) på förskolan.

Det kändes lite kort och stressigt att göra det under så kort tid, och även utan barn. Det är svårt att planera ett års arbete på bara typ tre veckor, och då kunna göra det i detalj och ur barnens perspektiv.  Vi i gruppen diskuterade och tyckte att det nog hade varit lättare att genomföra under en VFU-period exempelvis. Då hade barnen faktiskt kunnat få vara delaktiga och vi hade antingen kunnat jobba väldigt intensivt och ytligt med det på vår tid på förskolan, eller smygstartat ett projekt som de hade kunnat arbeta vidare på.

Vi har haft väldigt roligt när vi har arbetat med vårt projekt. Mycket givande diskussioner och rum för ”fritt” skapande, då det inte finns något rätt o fel på hur sakerna ska se ut. Kul med praktiska grupparbeten, snarare än bara teoretiska.

Källor:

www.storyline.se

Lpfö98, reviderad 2016.

Nacéras reflektion kring Storyline

Jag har som intresse att läsa bloggar men har aldrig stött på en Storyline, det var just när jag började läsa denna kurs och sen när vi i gruppen började arbeta med Storyline jag fått förståelse för vad är en Storyline och vad är syftet med det.  Jag tycker att Storyline är ett bra och intressant sätt att arbeta med i förskolan, men just med vårt arbete så kändes det lite svårt eftersom vi måste inta barns perspektiv utan att jobba med barnen. En annan sak jag tyckte var svårt var att hinna göra ett så stort arbete under en kort tid. För att göra ett bra arbete med Storyline anser jag att det krävs kunskap och mycket tid. 

På storyline.se står det att eleverna aktivt delta i arbetet med Stoyline. Detta är något positivt tycker jag och hänger ihop med Läroplanens mål eftersom barnen inte har en passiv roll utan har inflytande över sitt eget lärande.  I Lpfö står det att: ”Förskollärare ska ansvara för att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll.” (Skolverket 2010, S. 12). Barnen kan arbeta individuellt eller i grupp och deras kreativ förmåga stärks genom att de själva och av deras tankar och idéer driver fram Storylinearbetet.

I vårt arbete med Storyline valde vi att ha ekologiska fotavtryck som röd tråd för att utvidga   barnens lärande om hållbar utveckling genom att ha med alla tre komponenterna, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Björklund (2014) skriver att det är viktigt att lära barnen om hållbar utveckling genom att lära dem om världen, ekologiska system samt vetenskapliga begrepp och att Storyline är ett bra verktyg för att göra det.

Jag tror att barnen skulle tycka att det är roligt att arbeta med Storyline med tanke att Storylinesarbete kan alla människor som har samma intresse ta del av genom att läsa bloggen. Ett sätt för förskolan att visa vad barnen har gjort, skapat och lärt sig och även en öppen och kommunikativ kanal för alla som jobbar inom yrket och arbetar med Storyline. Jag tror att både pedagogerna och barnen blir glada om någon skriver en kommentar för att ställa en fråga, uppmuntrar barnen eller kanske ge dem beröm för deras Storylinesarbete.  

Referenser:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Skolverket.  (2010). Läroplan för förskolan: Lpfö98. Stockholm: Skolverket. 

http://storyline.se

enskild reflektion Annie

Reflektion storylinearbetet

Att arbeta med Storyline var för mig helt nytt, och arbetssättet har jag inte hört talas om tidigare. Det kan vara en bra arbetsmetod att använda sig av i förskolan, då det ges utrymme för spänning och magi som kan leda till nyfikenhet och engagemang på ett lekfullt och meningsfullt sätt för barnen, och det fick även mig att bli intresserad. Lpfö(98/16) talar för att Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för förskolans verksamhet och att verksamheten ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter(Skolverket 98/16). Jag ser övergripande på de metoder man använder sig av i ett Storylinearbete som ett arbetssätt som är relativt styrt utifrån pedagogerna. Även om arbetet ska utgå ifrån barnens tankar och handlingar under arbetets gång, så blir det enligt mig motsägelsefullt, då planeringen av arbetet redan ska ha förutbestämda början, slut och händelser ifrån pedagogerna. Vill man låta barnen ”äga” projektet bör man som pedagog exempelvis se till att utgå ifrån ett lärandeobjekt, låta barnen fritt bestämma hur de vill att deras metod ska gå till, och hur de vill uttrycka detta estetiskt och därifrån succesivt och konkret göra dess utformning. Storyline (2017) beskriver hur ett sådant arbete skall vara utformat med ett förutbestämt början och slut(Storyline 2017).

Det har under arbetets gång varit relativt svårt att förhålla sig till att behöva spela både pedagogen och barnens roller i utfallet av Storylinearbetet, och samtidigt utgå ifrån det planeringsschema som skrevs i början och skulle följas. Ett arbete kommer naturligt ändras över tidens gång utifrån ju mer kött på benen man får och beroende på både nya infallsvinklar och andra oförutsägbara händelser som kan komma. När man behövde förhålla sig till schemat, försvann många möjligheter till hur arbetet kunde ha tagit sin form.

Genom att se på hur processen kring arbetet för mig och min grupp har sett ut tidsmässigt, och jämföra det med vad jag tror är möjligt att lägga tid till ett sådant projekt på under den pedagogiska planeringstiden man vanligtvis ges i förskolan, så känns det svårt att lyckas utforma det. Att göra ett liknande arbete ute i en riktig verksamhet anser jag kan vara en svår uppgift då tiden för planeringen som krävs inte finns i den utsträckning som behövs. Det blir självklart en annan sak när vi som studenter i detta fall gör alla delar, såsom både pedagogernas planering och barnens perspektiv och agerande. Jag ser däremot i att jämföra med när man i en verksamhet arbetar med ett Tematiskt Arbetssätt, så har man lärandeobjektet i fokus, och utformningen med barnen med dess planering får ske över tid. Mycket var det färdiga schemat som gjorde det svårt som arbetslag (studiegrupp) att låta barnens kreativitet och egna reflektioner få ligga som utgångspunkt till arbetet.

Lpfö (98/16) lyfter att verksamheten ska leda till att barnen utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga(Skolverket 98/16). Arbetssättet med barnens personliga karaktärer skapar möjlighet för barnen att kunna uttrycka sig utifrån någon annan än de själva, som kan ge möjlighet att utmana sig i att våga stå för sin egen åsikt, då man kan låta sin figur vara den som tar på sig åsikten. Även om projektet ska göras i grupp, kan då de enskilda tankar och fantasier som inte ryms i en sammanfattad gemensam berättelse få levas ut i allas personliga figurer på varsina håll ändå. Sanne Björklund (2014) talar för den mängd med potential som uppkommer i varje situation när barn, miljö och material möts, och vilka möjligheter som skapas när vetenskap och fantasi, kultur och natur, och teori och praktik kan mötas och skapa något nytt(Björklund 2014). Att utgå ifrån barnens förkunskaper, och att göra detta i grupp kan leda till att barnen både känner sig vara kompetenta medaktörer, och även kunna delge varandra kunskaper genom den proximala utvecklingszonen där barnen lär av varandra.

Vår intention med att ha ”Ekologiska fotavtryck” som röd tråd i arbetet, var för oss ett sätt att lära barnen om ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet, då barnen genom de förutbestämda händelserna skulle handskas med olika problem. Arbetssättet har även genomförts med en grundläggande tanke om att ett demokratiskt arbetssätt skulle tydliggöras. Genom att arbeta med att barnen får uppleva delaktighet och inflytande i verksamheten är det ett sätt för dem att uppleva demokrati i förskolan(Skolverket 98/16).

Att använda sig av en blogg under arbetets gång var en bra redskap för att på ett lustfyllt sätt dokumentera processen som skedde under arbetets gång. Men som ett redovisningsmaterial blir det dock rörigt att följa- eftersom allt kommer i fel ordning, men det hoppas jag att läsaren listar ut en metod som fungerar bäst utifrån sig själv ;)

Referenser:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur AB.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98, Reviderad 2016. Hämtad 2017-01-10, från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Storyline(2017) hämtad 2017-01-10 från http://www.storyline.se

Egen reflektion Sofia Haddemo

Innan denna kurs hade jag aldrig stött på Storyline. Jag upplevde det som ett positivt sätt att arbeta djupgående med olika kunskapsområden i förskolan. Att skapa engagemang och motivation hos barnen genom skapandet av karaktärerna och den gemensamma världen, tilltalade mig verkligen. Att så många olika mål ur läroplanen går att väva in i ett arbete gör att det känns som ett bra arbetssätt. I läroplanen fastslås det att kunskap kommer till uttryck i olika former, alla former förutsätter och samspelar med varandra, verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intresse, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande samt genom att samtala och reflektera. Med ett tematiskt arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt och sammanhängande (Lpfö 98/16). Jag tänker att Storylinearbetet liknar tematiskt arbetssätt fast om än mer djupgående och specifikt.

Om jag bortser ifrån att vi i gruppen hade svårigheter med själva uteblivandet av verkliga barn i arbetet, så tänker jag att vi ändå lyckats fånga en övergripande bild över hur ett långvarigt Storyline arbete skulle kunna se ut. Hade jag fått göra om arbetet nu när man fått mer kunskap och förståelse för det, så hade jag ändå valt att göra enbart en planering först och inte en övergripande för alla händelserna/ aktiviteterna då jag tänker att barnens perspektiv får mer spelutrymme på det sättet. Se på arbetssättet lite mindre strikt och plocka russinen ur kakan helt enkelt. Följa upplägget men inte göra det så vuxenstyrt som det ändå verkar vara med ett så specifikt planeringsschema, där detaljer ändå bestäms innan av pedagogerna. Som vi i gruppen har tolkat det skulle man börja med en övergripande planering först men då hade vi svårigheter med att få in barns perspektiv i det hela. Enligt (Storyline.se) gäller det för pedagoger att hitta en plats och ett antal karaktärer som kan knyta samman det man vill arbeta med. Det ska finnas en start och ett naturligt slut för berättelsen samt olika händelser som kan skapa spänning i Storylinen. Nyckelfrågorna är knuffen mot det man vill att barnen ska få kunskap om och utgår ifrån de olika händelserna (Storyline.se). Självklart ska man likt läroplanen säger ge barnen stimulans och vuxen vägledning för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter, detta förutsätter att olika kunskapsformer och språk balanseras och bildar en helhet (Lpfö 98/16). Storylinearbetet uppfyller detta men jag upplever ändå att planeringsschemat som ska göras så detaljerat innan minskar barnens reella inflytande i arbetets gång. Björklund (2014) menar att om barns idéer lyssnas till och tas på allvar av pedagoger blir detta en viktig del i undervisningen. Detta belyser även Caiman & Lundegård (2014) de menar att det är viktigt att noggrant lyssna och välkomna mångfalden av barns idéer för att förstå vad de verkligen uttrycker.

I vårt arbete valde vi att planera bredare och komma med många förslag på fortsatta aktiviteter istället för att välja en specifik aktivitet som de fiktiva barnen hypotetiskt skulle ha kommit med förslag på. Hade man jobbat med projektet i en verksamhet tänker jag att helheten alltså den röda tråden hade blivit just mer hel. Nu ville vi belysa många aspekter av hållbart lärande på en extremt kort tid. Det vi har gjort har blivit väldigt stort. Att lyckas arbeta med allt detta kanske skulle ta ett år eller tom flera år. En händelse kanske arbetas med under flera månader. Jag hade gärna arbetat och lärt mig mer om Storyline och förstår att med tanke på kursens snäva tidsram så fick det bli på detta sätt men att till exempel haft detta i samband med en av de längre VFU perioderna hade varit ett ypperligt tillfälle att träna och lära sig arbetssättet mer utförligt. Det verkar var ett bra sätt att lyckas väva in de didaktiska frågorna som är så viktiga i planeringen av undervisning och här då på ett sätt för att arbeta med hållbarhetsfrågor.

Referenser:

Björklund, S (2014). Lärande för hållbar utveckling i förskolan. (1. Uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Caiman, C. Lundegård, I. (2014). Pre-school children’s agency in learning for sustainable development, Environmental Education Research, 20:4, 437-459, DOI: 10.1080/13504622.2013.812722 https://disco.hv.se/courses/10612/174685/files/caiman_and_lundegr_d.pdf

Sverige. Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ((Ny, rev. Utg.)). Stockholm: Skolverket.

Storyline.se Hämtad 2017-01-11 från http://storyline.se/om-storyline/planering/